Stefan Jarl (foto: Tage Rönnqvist)
Hur fritt är ordet i Sverige idag?
Det är en fråga vi behöver ställa oss, stående inför de kritiska val vi har att göra detta år.
Våra dagisbarn har blivit lukrativa råvaror. Klyftorna i samhället ökar med en takt som gör Sverige till ett häpnadsväckande särfall i Europa. Fascister sitter i Riksdagen och tiggare i gathörnen. Den internationella gruvindustrin har givits fri lejd att fördärva vår svenska natur med stöd av lagstiftning så generös att inte ens diktaturer i Afrika kunnat “öppna marknaden” för skövling på samma sätt. I denna anda så har Sveriges en gång ambitiösa klimatstrategi omintetgjorts. Allt medan Försvarets Radioanstalt bedriver grundlagsvidrig hackerverksamhet beställd av USA, samtidigt som regeringen bistår Storebror i hans utomrättsliga drönarmord och massövervakar hela Sveriges befolkning i strid mot EU-domstolen. Listan fortsätter.
Under denna orgie av förtryck och systematisk girighet så skor sig en nystark överklass på nedmonteringen av allt det som en gång, genom mångas offer gjorde vårt land till en ledstjärna i en värld förmörkad av hänsynslös orättvisa.
Vad är det som håller på att ske?
Verkligen. På djupet.
Det har gått så fort och det går allt fortare.
Det är naturligtvis en befogad fråga. Och något vi tillsammans behöver reda ut så att vi inte vi ger fortsatt manadat till de krafter som drivit oss ända fram till avgrundens rand. Därför behöver vi en fri debatt där vi kan gå på djupet bortom den triviala partipolitikens floskelspel för gallerierna. Ett diskussionsklimat där vi inte bara kan utan också vågar ställa de avgörande frågorna. För detta så behövs yttrandefrihet i våra public service-medier. Allt står på spel. Vi behöver helt enkelt reda ut var roten till det onda sitter.
En av de få som manar oss att göra just detta är dokumentärfilmaren Stefan Jarl.
Hans film Godheten (2013) börjar med att ställa oss den fråga som Goethes Faust ställer sig:
“Jag söker den innersta märgen i stammen: Vad är det som håller världen samman?”
Frågan löper sedan som en röd tråd genom filmens lågmälda naturpoesi, raljanta gestaltning av Den Girige (utmärkt porträtterad genom Thommy Berggrens återhållet rasande humor), och djuplodande intervjusegment med ekonomer och forskare som tillsammans blottlägger girighetens fula ansikte i dagens värld; speciellt i vårt eget land.
Som filmskapare har Stefan Jarl inget kvar att bevisa. Hans opuslista har befäst hans namn i den internationella dokumentärhistorien som en av vår tids främsta skildrare av samhällets förkastade (Dom kallar oss mods, 1968; Ett anständigt liv, 1979; Det sociala arvet, 1993; och Terrorister, 2003, med Lukas Moodysson), såväl som av människans brustna relation till den natur som ger oss liv (Naturens hämnd, 1983; och Hotet, 1986). Jarl har också under långa tider varit en ledande röst för yttrandefrihet inom svensk film, vilket ledde till grundandet av den ideella alternativfilmsföreningen Folkets Bio.
Stefan Jarl och Lukas Moodysson (foto: Johan Bergmark)
I Underkastelsen (2010) intervjuar Jarl en rad ledande forskare om hur kemikalier förstör våra kroppar och hotar mänsklighetens överlevnad genom en global epidemi av fundamentala hormonstörningar.
Godheten, i sin tur, tar sig an ett ännu mer brännbart ämne – förlusten av det gemensamma. Filmen är i det närmaste den enda svenska dokumentär som granskar vårt ekonomiska system i finanskrisens kölvatten. Med stor tydlighet belyser den överklassens återkomst i Sverige och bankernas samhällsekonomiskt katastrofala profitering med politikers goda vilja och aktiva medverkan, höger såväl som socialdemokratisk vänster. Den håller även upp den spegel vi alla behöver se in i och därefter fråga oss själva hur vi deltar i att forma den kultur där individens kortsiktiga förhärligande och den starkes rätt överskuggar behovet av solidaritet och djupare förbundenhet med den större helheten.
Det är en säreget kraftfull film.
Men ännu mer anmärkningsvärt: Godheten är farlig.
Under 2013 köpte SVT visningsrätten till filmen, vilken de själva varit med och producerat. Men sedan kom SVT:s etiska råd fram till att filmen inte kan visas i svensk TV under perioden inför EU- och riksdagsvalen.
Motiveringen? Att den är “systemkritisk”!
Samtidigt förefaller det som att SVT i vaga och märkliga ordalag påstått att Godheten ensidigt tar partipolitisk ställning. Detta är en uppenbar osanning. Däremot så är det helt riktigt att filmen är djupt och ogenerat systemkritisk. Men detta – om något – gör den till ett ovärderligt bidrag till det djupa samtal som vi behöver föra inför dessa ödesval i Sveriges historia.
De som fattar beslut på SVT (eller för SVT:s räkning?) anser dock att Stefan Jarls film är farlig att visa.
Politiskt käbbel till höger och vänster är helt OK. Så även den ensidiga lovsång till neoliberalismens tillväxtekonomi som kallas ekonominyheter (vilka enligt SVT är värdeneutrala). Systemkritik däremot måste tystas. Detta har systemet bestämt.
Kanske har beslut redan fattats någonstans om att rådande ordning måste beskyddas från folket? Ett folk som därför måste nöja sig med det bröd och skådespel som makten föreskriver.
Men varför är då Godheten så i särklass farlig att folket måste skyddas från just den?
Varför får inte folket själva ta ställning till det system som Jarl hänger ut i all dess gemena vidrighet; ömsom med elegisk känslighet och ömsom genom brutal komedi? Valåret ska väl ändå inte bara handla om kosmetiska frågor på vilka vi alla förslösar vår handlingskraft allt medan systemet består i samma djupt dysfunktionella form? Systemet som drivit vår samhällskropp till sönderfall i Mammons namn!
Efter att argumentet om partipolitisk ensidighet blivit ohållbart så verkar SVT ha bytt strategi. Nu konstaterar man i stället att Godheten endast kan visas under valrörelsen om den uppvägs av visningen av en annan dokumentär som tar motsatt ståndpunkt (!)
Det är alltså en fråga om vågskålar. Om SVT t.ex. visar en film som gör ett politiskt argument av den samhällsnytta som kommer ur ett fungerande brandförsvar, så måste de också samtidigt visa en lika lång film som förespråkar mordbrand.
Det är ganska enkelt: Man tar två likaledes, men åt var sitt håll kontroversiella filmer och fogar samman dom i TV-tablån… eller hur var det nu igen?
Nå, hur som helst, SVT:s etiska råd måste ju veta vad de gör. Hur skulle de annars kunna skydda folket?
För att motväga Godheten behöver vi alltså en film som hyllar förbehållslös girighetet som det högsta goda, och förlusten av det gemensamma som mänsklighetens sista hopp.
Detta krav för att visa Godheten i TV borde dock vara enkelt för SVT att tillgodose.
Sedan 2009 ingår SVT, såväl som Sveriges Radio och UR i Svenskt Näringsliv vars uttalat neoliberala lobbyverksamhet inriktas på att bana väg för frihandelsavtal och “att Sverige ska ta sig tillbaka till toppen i tillväxtligan”.
Svenskt Näringsliv delfinansierar den neoliberala Stiftelsen Fritt Näringsliv (som passande nog ger ut tidskriften Neo). Denna stiftelse driver även den neoliberala tankesmedjan Timbro som bl.a. översatt Ayn Rand – den “filosof” som influerat Anton LaVey, grundare av Church of Satan, såväl som Alan Greenspan, tidigare ordförande för USA:s centralbank Federal Reserve, och Sveriges egen näringsminister Annie Lööf (!) tillsammans med breda skikt inom den Amerikanska högern.
Bosatt som jag var i USA vid tiden, åsåg jag klentroget hur Rands roman Atlas Shrugged (1957) gjorde vågor under det senaste presidentvalet (i Timbros översättning Och världen skälvde; som av en tillfällighet nyutgiven i pocket lagom till vårt svenska valår).
I den digra luntan berättar Rand historien om hur hinder för marknadskrafterna i en dystopisk framtid förstört allt, och hur räddningen kommer från mänsklighetens sanna hjältar. Dessa är affärsvärldens ledare vilka uppbär världen på sina axlar, trots allt spott och spe de tvingas utstå från den breda massan. När dessa oförstådda världsfrälsare går i strejk (!) så stannar världen, med följden att den onda altruistiska värlsordningen kollapsar.
Jämlikheten är äntligen utplånad, en gång för alla! Varefter upprorsledaren John Galt – the archetypal self-made man – proklamerar en ny världsordning baserad på den starkes rätt, individens förhärligande och girighetens godhet. The winner takes it all. Den svage förtjänar sin undergång.
Denna maktelitens våta dröm om sig själv benämner Ayn Rand som “Objektivism”. Den bygger på något hon kallar “etisk egoism” och “rationell själviskhet”. Med valhänt prosa hyllar Rand marknadens totala frihet och det samhälle som följer därefter. Enligt henne så är altruismen den verkliga ondskan, och girigheten det sanna goda som håller världen samman. Hänsyn mot de svaga är samhällets fördärv.
Det som skiljer avgrundens Rand från många av dagens flåshurtiga neoliberaler är att hon inte skäms för att säga det rakt ut.
Ayn Rands luciferiska tänkande har haft marginellt inflytande i Europa. Detta är något som Timbro vill ändra på, med Svenskt Näringslivs bifall och pengar. De skulle säkert vilja göra en dokumentär.
Här, hos Ayn Rand – enligt Annie Lööf ”1900-talets största tänkare” – finns gott om material till den motsatsfilm som vi behöver för att väga upp Stefan Jarls Godheten. Med sina kontakter inom Svenskt Näringsliv borde väl Timbro kunna ordna fram en lämplig regissör för att hjälpa SVT?
För att uppnå perfekt symmetri i debatten så förelsår jag titeln Ondskan: Om kväsandet av sanningens röst.
Genom sin inskränkning av yttrandefriheten i Sverige så har SVT bidragit till att göra Stefan Jarls Godheten till valrörelsens viktigaste manifest. Inte i partipolitisk mening, men i bemärkelsen maning till djup kulturförändring.
Därför så vill jag framhålla Stefan Jarls livsgärning och speciellt hans film Godheten: Om förlusten av det gemensamma som ett uttryck av de värderingar som Terra Religata omfattar som ett projekt för djup kulturtransformation.
I sin bannbulla snäser man till mot Stefan Jarl: “SVT är inget Youtube där filmmakare och andra producenter kan lägga ut sina produktioner när de vill.”
Tur då att vi alla kan se Godheten på just YouTube.
Låt oss sprida Godheten, i sanningens och det fria ordets namn.
Delta i dialogen! Kommentera nedan, kontakta oss för nyhetsbrev per email, och följ Daniel Hansson och Terra Religata på Twitter för updates om #ReconnectionActivism och nya blog posts!
Senaste kommentarer