Rough Diamond – en dikt

Rough Diamond – en dikt

Våga brinn klart. Våga dansa din egen dans. Min dikt ”Rough Diamond” (oslipad diamant) är en hyllning till den del inom oss alla som ”inte passar in” men som kan förändra hela världen. Den är tillägnad mina elever: Come – bad boys refuse to be schooled in the ways of death   Girls, refuse to be good in the games they make you play   Outcast, reject, hopeless dreamer Roadkill by the wealthy wayside Rise up to the different drum to unlearn there’s no place for you   Come – useless misfit unable to trample your brother in the fold   Dance – don’t do what you’re told We’ll keep warm until dawn   Dance – don’t do what you’re told Shake off the dust of the old   Come – rough diamond You who are stronger than all the bonds of gold   Dance – don’t do what you’re told Keep moving, don’t fall   Dance – don’t do what you’re told We’ll unfurl our banner outside the city wall   © 2015 Daniel Hansson. All rights reserved.   Följ mig och Terra Religata på Twitter:  @TerraReligata   Lyssna på: Många trådar, en väv Empati och verklig makt  ...
Kall hemkomst, Del 7: Till Damaskus

Kall hemkomst, Del 7: Till Damaskus

Kvinnan går fram vid sidan av gatan Hela världens lidande i hennes ansikte   Bakom henne, Damaskus Stegen har fört vidare men ändå så beträder hennes trötta fötter samma jord   Vi passerar varann, jag lyfter mitt ansikte Det är då jag ser det: Hela världens lidande i varje ansikte   Onda som goda, sida vid sida Pärlorna på samma band   Stämmorna är många men musiken är densamma varje dans en variation   Och det är då jag ser den återspeglad i ett fönster: Hela världen i ett ansikte   invid vägen mötande sig själv   Vad är #ReconnectionActivism? Läs även: Del 1: Isvind Europa Del 2: Unga män (Om föraktet för svaghet) Del 3: Draksådd Del 4: Bedårande barn (Att ta vara på sin broder) Del 5: Inte i dag Del 6: Vår stund Del 8: Ge oss liv   Delta i dialogen! Kommentera nedan, kontakta oss för nyhetsbrev per email, och följ Daniel Hansson och Terra Religata på Twitter för updates om #ReconnectionActivism och nya blog...
Filmpris till ”Come, This is the Way”

Filmpris till ”Come, This is the Way”

Foto: Daniel Hansson © 2014 Daniel Hansson. All rights reserved. “Come, This is the Way” vann det internationella filmpriset Indigenous Peoples Short Film Award 2014. Tack till alla er som röstade på filmen! Jag filmade “Come, This is the Way” med en enkel consumer-grade camcorder utan inledande avsikt att göra någon film under 2013 års Tutxinmepu Powwow i Idaho. Denna sammankomst är en årlig kulturfestival och danstävling arrangerad av University of Idahos Native American Student Center, som under den lokala Nez Perce-stammens värdskap hyllar återuppvaknandet av den amerikanska indiankulturen. Denna Powwow sammanför indianer från hela nordamerika i trummans och dansens tecken – den puls och det livsblod som förenar stammar i en gemensam kultur. Bakom kameran började jag varsebli glädjen och smärtan i denna hyllning av det som en gång gick förlorat och som nu blir återtaget med obändig beslutsamhet att överleva efter århundraden av folkmord och socioekonomiskt förtryck. Jag bevittnade respekten och kärleken mellan generationer – själva civilisationens bevarande. Kulturöverföringen till indianbarnen rörde mig till tårar. Och detta är sannerligen en väg för även oss att följa i Sverige; ett land som förlorat så mycket av respekten mellan generationer. Stillbilden nära filmens slut av en gammal man som ler mot en baby som hålls upp av sin mamma säger allt. Mannen är min käre vän Ernie Phillip, även känd under namnet Dancing Bear; en fullblodsindian och visman från Shuswap-stammen i British Columbia i västra Kanada. Dancing Bear är en av den moderna Powwow-rörelsens stora förkämpar – något av en levande legend, vars dramatiska liv skildras i dokumentärfilmen “Dancing Bear” (se scener från filmen HÄR).   Foto: Daniel Hansson...
Var är smärttröskeln?

Var är smärttröskeln?

Under två dagar denna vecka besökte plötsligt mer än 600 personer mitt tidigare blogginlägg om “Pain Threshold” (Smärttröskeln) – min hastigt ihopklippta ”protestfilmskiss” mot Israels massmord av barn i Gaza. Efter att Mikael Wiehe delat inlägget på sin Facebook-sida så gillades filmen av mer än 1000 personer som spred den som en löpeld i varje län i Sverige, Norge och Danmark, med mer än 1400 delningar på två dagar! Mer än 500 personer såg också filmen på YouTube och min Vimeo-kanal. På Wiehes sida har filmens tittare uttryckt sin förtvivlan, vrede, sorg och vämjelse över Israels krigsbrott mot barnen i Gaza. En diskussion om filmen som du är välkommen att delta i har också kommit igång i kommentarerna till mitt ursprungliga blogginlägg. Det verkar som att Skandinavien har fått nog! Palestinakonflikten hettar upp igen, och Israels genocidala belägring av Gaza fortsätter. Israeliska politiker och samhällsdebattörer kräver ökad legal rasdiskriminering, och vissa av dessa manar – som jag tidigare skrivit om – öppet och ordagrant i vanliga israeliska tidningar till FOLKMORD på palestinierna som den slutliga lösningen på Israels problem! Många röster börjar tala om en ny Intifada, och för att kasta bensin på elden så bestraffar nu Israel hela palestinska familjer kollektivt genom att jämna deras hus med marken som hämnd för brott som enskilda familjemedlemmar anklagas för att ha begått. Human Rights Watch fördömer detta utomrättsliga vansinne i termer av krigsbrott. Med sitt val av bestraffning så säger Netanyahu, “Vi kommer att utplåna era hem och en gång för alla fördriva er från era fäders land.” Provokationen är genocidal, och tillsammans med den senaste tidens förnyade bosättningar på...

”Allt är väl, det gäller inte oss…

Read more

Pin It on Pinterest