Under två dagar denna vecka besökte plötsligt mer än 600 personer mitt tidigare blogginlägg om “Pain Threshold” (Smärttröskeln) – min hastigt ihopklippta ”protestfilmskiss” mot Israels massmord av barn i Gaza. Efter att Mikael Wiehe delat inlägget på sin Facebook-sida så gillades filmen av mer än 1000 personer som spred den som en löpeld i varje län i Sverige, Norge och Danmark, med mer än 1400 delningar på två dagar! Mer än 500 personer såg också filmen på YouTube och min Vimeo-kanal.
På Wiehes sida har filmens tittare uttryckt sin förtvivlan, vrede, sorg och vämjelse över Israels krigsbrott mot barnen i Gaza.
En diskussion om filmen som du är välkommen att delta i har också kommit igång i kommentarerna till mitt ursprungliga blogginlägg.
Det verkar som att Skandinavien har fått nog!
Palestinakonflikten hettar upp igen, och Israels genocidala belägring av Gaza fortsätter. Israeliska politiker och samhällsdebattörer kräver ökad legal rasdiskriminering, och vissa av dessa manar – som jag tidigare skrivit om – öppet och ordagrant i vanliga israeliska tidningar till FOLKMORD på palestinierna som den slutliga lösningen på Israels problem!
Många röster börjar tala om en ny Intifada, och för att kasta bensin på elden så bestraffar nu Israel hela palestinska familjer kollektivt genom att jämna deras hus med marken som hämnd för brott som enskilda familjemedlemmar anklagas för att ha begått. Human Rights Watch fördömer detta utomrättsliga vansinne i termer av krigsbrott.
Med sitt val av bestraffning så säger Netanyahu, “Vi kommer att utplåna era hem och en gång för alla fördriva er från era fäders land.”
Provokationen är genocidal, och tillsammans med den senaste tidens förnyade bosättningar på ockuperat land, och Israelernas symbolladdade utestängning av palestinier från Tempelberget – Islams tredje heligaste plats – så visar Israels regering att de tänker besvara palestinska attacker med fortsatt etnisk rensning.
Eller för den som vill: motivera sin etniska rensning med varje yttring av palestinskt motstånd.
Vad föranleder då denna nya våldsexplosion? Israel pekar på palestinska attacker, men i geopolitisk bemärkelse måste vi betänka att Sveriges nyliga erkännande av Palestina som stat igångsatt både Israels förtret och en stark politisk rörelse för samma erkännande från andra EU-länder, bland dem England och Spanien.
Detta modiga ställningstagande av Stefan Löfven och hans unga regering visar nu världen att Sverige ännu är att räkna med som moralisk ledstjärna (och att Alliansens dagar är över, tack och lov!)
Att älska livet
Vad har då Netanyahu att frukta?
Kanske att väven av lögner börjar repas upp? Ja, till och med USA:s utrikesminister John Kerry har ju talat om Israels regering i termer av apartheidregim. Och samtidigt så håller den sionistiska strategin att utmåla all kritik av Israels regering och krigsmakt som “antisemitism” på att förlora sin tidigare så självklara massmediala bärkraft. Detta förljugna argument blir allt svårare att komma dragande med när fler judar än någonsin i dag så hjältemodigt ställer sig upp och säger att deras judiska identitet har tagits gisslan av de som med skydd av judarnas offerroll i Förintelsen nu rättfärdiggör sina egna brott mot mänskligheten.
Dessa tiotusentals – hundratusentals? – judar som protesterar (trots mediernas mörkläggning av detta), gör det trots att de i Israel och USA ofta som följd blir avskedade och brännmärkta som förrädare mot sitt eget folk. Emedan de i själva verket visar att det finns judar som har lärt sig av Förintelsen att det judiska måste bevaras inifrån mot ondskans allt starkare slagvågor på världens scen.
Den som väljer att inte själv bli ond kan aldrig besegras!
Så vad har då Netanyahu att vinna på att ännu en gång kasta brandbomber i den krutdurk som Mellanöstern blivit, för att sedan peka finger på sin palestinske broder?
Kanske att vinna en propagandaseger genom att tuta i hela världen att fred är omöjlig eftersom palestinierna vill ha krig?
Eller som Israelerna så ofta säger, och med dem fredspristagaren Elie Wiesel i en oerhört inflammatorisk helsidesannons i världens stora tidningar: Hamas skiljer sig från judarna genom att “älska döden” och utföra barnoffer…. Medan Netanyahu och hans krigsmaskin ”älskar livet” och sina barn! (snacka om hatpropaganda i Goebbels anda!)
Enligt Wiesel och Israels regering (och med dem den pro-Israeliska åsiktsmaffian), så upphörde Israel med barnoffer för 3500 år sedan – till skillnad från Hamas som i dag hatar och offrar barn!
Men vem ska kasta den första stenen på det heliga landets blodbesudlade mark?
Min film “Pain Threshold” vittnar om några av de omkring 500 barn som Netanyahu och hans mördarband offrade i sommar i Gaza.
Nu är stunden här för oss alla att säga STOPP.
Innan världens äldsta konflikt utplånar de två brödrafolk som glömt att de båda som Isaks och Ismaels avkomma är Abrahams barn – tillsammans utlovade det heliga landet, enligt både Torahs Första Mosebok och Koranen.
Vit fosfor och mänskliga sköldar…
En av de senaste kommentarerna till mitt blogginlägg om “Pain Threshold” återupprepar (medvetet eller omedvetet) den propaganda som pumpas ut av Israels krigsmakt (IDF); väl understödd som den är av pro-Israelisk mainstream-media i hela västvärlden.
Eftersom denna propaganda uttalas så ofta att den i mångas öron börjat låta sann vill jag nu bemöta den.
Israels och Israel-lobbyns väl orkestrerade mediastrategi går ut på att hela tiden skyldighålla Hamas och andra mer eller mindre extrema grupper för Israels egna krigsbrott – inklusive de barnmord som min film “Pain Threshold” skildrar; såväl som den etniska rensning som ständigt fortgår genom allt fler bosättningar på mark som israeler stjäl från palestinier i brott mot FN:s konventioner och internationell rätt. Och alla som opponerar sig mot IDF:s massiva aggression kölhalas sedan som “antisemiter” som motsätter sig judarnas rätt till överlevnad.
IDF:s och Israels argument är att Gazas befolkning har sig själv att skylla när Israel bombar civila kvarter i Gaza med vit fosfor; ett vapen som av naturen inte kan användas med precision utan som istället används för att skapa skräck bland civila (= terror) genom att täcka stora områden med osläckbar eld som brinner ända in till benet – än en gång i brott mot internationell krigsrätt.
Min film “Pain Threshold” visar vad vit fosfor gör med en liten barnkropp.
Det ständigt upprepade påståendet om att Hamas använder barn som mänskliga sköldar saknar också efter granskning täckning i verkligheten, vilket är väl dokumenterat och underbyggt av FN, internationella granskningsorgan samt människorättsorganisationer (vilka Israel sedan följdriktigt anklagat för att stå på “terroristernas” sida).
Sanningen är i stället enklare.
Man kan inte bomba ett så oerhört tätbebyggt område som Gaza utan civil massdöd!
Det behövs inga “mänskliga sköldar” för detta. Och hur skulle en sådan mänsklig sköld se ut inne i ett ghetto packat till bristningsgränsen med människor precis överallt?
Bakom en mur och utan någonstans att fly!
IDF bombar det Gaza-ghetto Israel själv har skapat, men vill slippa ställas till svars. För den som väljer att granska de specifika vapen, insatser och mål som väljs så blir det ställt bortom all tvivel att den strategiska avsikten är att åsamka maximal permanent skada på den infrastruktur som möjliggör ett fungerande samhälle. T.ex. så bombades Gazas kraftverk med uppenbar avsikt att slå ut hela det civila samhället permanent. Allt för att bomba Gaza till stenåldern och motivera fortsatt ockupation, eskalerande apartheidlagar och etnisk rensning på stulen palestinsk mark.
Amatörbyggda raketer, åsneburna hembyggda bomber och stenkastande barn från ett folk som saknar egen försvarsmakt kan på intet sätt jämföras med det massiva övervåld som utövas av Israels gigantiska, USA-beväpnade krigsmaskin.
Hellfire-missiler från drönare och Apache-helikoptrar mot slangbellor.
En fråga om proportion
De som i dag pratar om att Israels överlevnad kräver 500 barnmord i Gaza förnekar inte bara verkligheten utan också internationell krigsrätt – vilken etablerades för att förhindra upprepningen av nazisternas krigsbrott.
Det är därför oerhört tragiskt att det är just Israel som i dag står för massdöden av civila – inte Hamas, eller desperata unga palestinska män.
Siffrorna är en skam för Israel – och om något i sig själva det som förstör staten Israel genom moralisk implosion: Det senaste Gazakriget krävde mer än 2000 palestinska liv, och ungefär 8 av 10 av dessa var civila, och ett mycket stort antal av dessa var barn.
Bland Israelerna dog 66 soldater, 5 civila och en thailändare.
Med andra ord, sex civila Israeliska offer mot ungefär 1600 palestinska.
Bristen på proportion i våldet är så monstruös att varje människa med ett hjärta måste säga till sig själv, Detta är fel.
267 civila palestinier per Israeliskt civilt offer.
I ett krig av en helt ny sort där ett stort antal hela släkter utplånades.
Betänk detta: Hela palestinska familjeträd utraderade från Jordens yta.
Etnisk rensning, apartheidlagar, utrotningskrig. Ett pågående folkmord för öppen ridå.
Det är dags för oss alla att ropa från taken: Nu får det vara NOG.
Att älska Abrahams barn
Här så vill jag ännu en gång hylla de Israeler och judar i hela världen som har fått nog och nu vänder sig emot Netanyahus USA-stödda våldsregim, med den genocidala högerextremisten Avigdor Lieberman som utrikesminister.
Att hålla Israels regering ansvarig för sina krigsbrott är vare sig antisemitism eller ett stöd för terrorism (vare sig utövad av en stat eller av en grupp eller individ).
Detta är tiden för Abrahams barn att vakna och inse att judar och araber är bröder.
Om Israels ledarskap älskar sina barn som Elie Wiesel och andra påstår, då älskar de också sin palestinska broder – och hans barn (även som minoritet i det egna landet).
Då inser de att tiden för apartheidregimer är över, och att inget land kan bestå genom diskriminerande raslagar, beväpnad ockupation av stulen mark och systematiskt mördande av barn och stenkastande unga män utan framtid.
Om Israel vill återvinna världens sympatier så måste man först erkänna att man har oskyldigt blod på sina egna händer.
Historien har en tendens att upprepa sig i bara delvis permuterad form. Därav bilderna i ”Pain Threshold” av både Warszawas och Gazas ghetton, och barn. Det förstnämnda ghettot utplånades helt som kollektiv bestraffning efter att ett väpnat uppror först slagits ner med totalt övervåld.
Detta är tiden för att se sanningen, och historien i vitögat.
Vi kan ta diskussionen om Hamas egna krigsbrott mot civila när Israels genocidala belägring av Gaza är över.
Innan dess kan ingen tala om fred.
Se filmen ”Pain Threshold” HÄR!
Följ Daniel Hansson på Twitter
… och tack för hjälpen, Mikael!
Delta i dialogen! Kommentera nedan, kontakta oss för nyhetsbrev per email, och följ Daniel Hansson och Terra Religata på Twitter för updates om #ReconnectionActivism och nya blog posts!
Senaste kommentarer